Experter pekar oftare ut Norrland som lämpligt för ny energiinfrastruktur. Orsaken är att de bedömer att det folkliga motståndet i söder är större. Men är det rättvist att bygga vindkraft och kraftledningar i norr, bara för att människor i söder oftare har sagt nej?
Uttrycket ”not in my back yard”, nimby, handlar om att människor säger nej till kraftledningar, vindkraft och liknande utan att ta ansvar för samhällets behov. Beslutsfattare inom energiområdet tror ofta att människor har en nimbyinställning.
Inom samhällsvetenskaplig forskning anses nimby varken användbart eller korrekt. Begreppet bortser både från legitima orsaker till motstånd från lokalsamhällen och från problem orsakade av hur utvecklare agerar, inklusive hur mycket information som delas med lokalsamhället.
Men när Sverige försöker ställa om till ett fossilfritt energisystem styrs besluten om var ny vindkraft, elnät och vätgasanläggningar ska byggas ofta av uppfattningar som ligger nära nimbytanken, enligt en rapport som bygger på intervjuer med energiexperter från statliga organisationer, energiföretag och ideella organisationer. Resultatet visar ett tydligt mönster: Experterna delar mentalt in Sverige i ett ”norr” och ett ”söder”.
Norra Sverige beskrivs av många inom energisektorn som den ”naturliga platsen” för ny elproduktion. Här anses det finnas gott om mark, låg befolkningstäthet och en lång historia av gruvor, vattenkraft och annan storskalig exploatering. Människor i norr uppfattas också som mer positiva till nya energiprojekt.
Södra Sverige beskrivs i stället som tättbefolkat och präglat av lågt lokalt stöd för ny energiinfrastruktur. Invånare i söder framställs ofta som mer motvilliga – ibland med ord som ligger nära nimbyförklaringen, alltså att människor motsätter sig projekt enbart för att de hamnar nära den egna bostaden
Det här är förenklade bilder av både människor och platser som riskerar att bli självuppfyllande profetior, enligt rapporten. Om man förväntar sig motstånd i söder så bygger man inte där – och då fortsätter obalansen.
Rapporten pekar också på hur samerna beskrivs som en grupp med låg acceptans, särskilt för vindkraft. Resonemangen präglas av en slags uppgivenhet, där samiska invändningar ses som ett problem utan tydlig lösning
Sammantaget riskerar detta att leda till en orättvis energiomställning, där norra Sverige belastas med allt fler projekt.
En slutsats är att energiexperterna i hög grad formar bilden av vilka projekt som är rimliga – och var de ska placeras. Deras föreställningar riskerar att tränga undan alternativa lösningar.
Rapporten lämnar därför tre rekommendationer till hur energiföretag och statliga aktörer kan bidra till ökad acceptans och en rättvis omställning:
1. Reflektera – ärligt – över era antaganden och förväntningar kring var ny energiinfrastruktur bör lokaliseras. I vilken grad har ni generaliserat? Är era uppfattningar baserade på konkreta bevis eller på anekdoter? Har ni underskattat legitim oro?
2. Skapa engagemangsprocesser, där representanter från lokalsamhället och ideella organisationer kan presentera alternativa synsätt. Säkerställ att olika antaganden om möjliga lokaliseringar blir tydliga. Visa öppenhet kring er egen research för olika platser.
3. Lägg särskild vikt vid att inkludera samerna. Mot bakgrund av hur energiinfrastruktur historiskt inneburit exploatering av områden där samerna levt och verkat är det extra viktigt. Staten kan behöva säkerställa att samer ges stort deltagande i utformningen av energiomställningen.
Om rapporten
Forskarna bakom rapporten intervjuade 2022 energiexperter från statliga organisationer, energiföretag och ideella organisationer. De intervjuade fick bland annat markera platser där de förväntar sig att infrastruktur kommer att etableras i framtiden. De fick också beskriva kännetecknen för dessa platser, människorna som bor där, samt hur de förväntas reagera på etableringen.
Författare till rapporten är Adam Peacock & Patrick Devine-Wright, University of Exeter.
