Om FN:s 2-graders-mål ska nås behöver tekniken för att fånga in och lagra koldioxid, CCS, en tillväxttakt lika hög som vindkraften hade i början av 2000-talet, och byggas ut snabbare än kärnkraften gjorde under 1970- och 80-talen.
Infångning och lagring av koldioxid, CCS, har en nyckelroll för att begränsa klimatförändringarna och klara FN:s klimatmål. En studie publicerad i Nature Climate Change har analyserat hur snabbt tekniken för CCS kan växa, baserat på hur olika projekt utvecklats tidigare och hur andra stora och politiskt styrda tekniksatsningar utvecklats – som kärnkraft, vindkraft och solenergi. Sedan har man jämfört detta med rollen för CCS i olika scenarier från FN:s klimatpanel IPCC.
Historiskt har en stor andel CCS-projekt aldrig blivit av. Baserat på detta visar studien att även under väldigt optimistiska antaganden kommer CCS år 2030 nå betydligt mindre utsläppsminskningar än vad de flesta av IPCC:s klimatscenarier räknar med för att klara 1,5-graders-målet, och bara precis i linje med mer försiktiga scenarier för att begränsa uppvärmningen till 2 grader.
Om CCS ska kunna bidra i större skala krävs en exceptionellt snabb utveckling, enligt studien. Under 2030-talet skulle CCS-tekniken behöva växa lika snabbt som vindkraften gjorde under sin mest expansiva period.
Efter 2040 skulle tillväxten behöva överträffa den historiska utbyggnaden av kärnkraften under 1970- och 80-talen.
Det är enligt studien en hög ribba. Kärnkraften byggdes då ut i en tid av snabbt ökande energibehov och mitt under globala oljekriser. CCS har hittills saknat en motsvarande drivkraft, samtidigt som tekniken är dyr och komplex. Dessutom kräver den omfattande infrastruktur som rörledningar och lagringsplatser.
CCS handlar om att fånga in och lagra fossila utsläpp. Om koldioxiden i stället fångas in från förbränning av biobaserade källor eller direkt från luften skapas negativa utsläpp, vilket har lyfts som avgörande för att kompensera för fossila utsläpp som är svåra att bli av med, exempelvis från flygbranschen. Men om många av de traditionella CCS-projekten inte blir av riskerar även de negativa utsläppsteknikerna att falla, på grund av bristande infrastruktur och att tekniken inte utvecklas tillräckligt.
Forskarna betonar i studien att CCS kan spela en viktig roll för att klimatmålen ska nås, men tekniken står inför tre utmaningar som behöver övervinnas:
- andelen projekt som blir av måste öka
- tillväxttakten måste snabbt accelerera
- tillväxten måste fortsätta över tid.
Om studien
Studien analyserar i vilken omfattning satsningar på CCS kan bidra till Parisavtalets klimatmål. Genom att använda exempel och tidigare erfarenheter samt jämföra CCS med hur andra avancerade tekniker har utvecklats historiskt bedömer studien:
- hur många CCS‑projekt som på kort sikt sannolikt kommer att förverkligas, vid olika antaganden
- hur snabbt tekniken kan växa på medellång sikt
- hur stort CCS kan bli på lång sikt, beroende på hur snabbt teknologin kan växa.
Författare till rapporten är Tsimafei Kazlou, Universitetet i Bergen, Jessica Jewell, Chalmers Tekniska Högskola, & Aleh Cherp, Central European University.
