Kostnaden för att släppa ut behöver vara betydande och robust över tid, därför är det centralt att den beslutande minskningstakten av totala utsläppstaket i ETS bibehålls. Det är avgörande att även andra delar av EU:s nuvarande klimatregelverk i stort ligger fast så att industrin får förutsägbarhet, anser Stegra.
– För oss är det viktigt att den skärpta klimatpolitik som EU beslutade om 2023 ligger fast, det är den vi reagerar på och som gör att vi investerar i stålproduktion med sikte på nära-noll-utsläpp, säger Ola Hansén, ansvarig för public affairs på EU-nivå hos stålbolaget Stegra, ny industripartner till Mistra Electrification från 2026.
Han delar bilden att det skärpta regelverk kring bland annat ETS, som beskrivs på föregående uppslag, förväntas innebära kontinuerligt stigande priser på utsläpp. För Stegra är det avgörande att inriktningen i stort fortgår.
Samtidigt bedömer Ola Hansén att det efter 2040 kommer att finnas utsläpp kvar hos företag som omfattas av utsläppshandeln. Därför finns det redan nu ett tryck på att förändra regelverket och kanske för att ändra banan för hur snabbt utsläppstaket ska sänkas.
– Jag tror inte att den sista utsläppsrätten kommer delas ut 2039. Vi anser dock att det bästa vore att behålla nuvarande minskningsbana av det totala utsläppstaket så länge som möjligt, det vill säga 4,3 procent per år, för att ge industrin ”investment certainty”. Helst till 2035, och sedan göra banan flackare så att så att kvarvarande utsläpp som är tekniskt svåra att minska kan finnas kvar i systemet efter 2040. Priset för att släppa ut behöver vara robust och det är framför allt det totala utbudet som styr priset, säger Ola Hansén.
I nuvarande ETS-lagstiftning ska den fria tilldelningen av utsläppsrätter fasas ut under perioden 2026–2034. Ola Hansén lyfter att det pågår en intensiv diskussion om detta, där bland annat de som investerar i omställningen vill att tidplanen bibehålls, medan andra vill att utfasningen går långsammare.
– Det kommer att bli en politisk kamp, men om resten av industrin behöver lite längre tid på sig att investera i ny teknik kan vi leva med det. Ett robust pris är viktigare än att snabbt fasa ut den fria tilldelningen, säger Ola Hansén.
Han delar bedömningen att EU kommer behöva negativa utsläpp, men tror på en begränsad mängd i ETS.
– Negativa utsläpp kommer med stor sannolikhet vara dyrare än utsläppsrätter, och behöver därför initialt stöd utöver ETS-priset, för att de ska kunna genomföras.
Klokast vore om det finns någon typ av gemensamt stödsystem på EU-nivå, som medfinansierar avskiljning och lagring och sedan växlar en begränsad mängd av de negativa utsläppen till enheter som auktioneras in i ETS-systemet.
Förslagsvis görs växlingen via den så kallade marknadsstabilitetsreserven, anser Ola Hansén. Han vill däremot inte se att internationella utsläppskrediter, genomförda enligt regler i Parisavtalets artikel 6, tas in i handeln med utsläppsrätter.
– Tas de in i ETS riskerar vi att priset på utsläppsrätter pressas ner och incitamenten för att investera i EU minskar samtidigt som vi stöder industriinvesteringar i andra länder. Det kommer inte hjälpa EU att nå netto noll med bibehållen och helst ökad industriproduktion, säger Ola Hansén.
Intervjun gjordes våren 2026.
