Hur påverkas Sverige om vi begränsar elexporten, för att skydda löntagare och industrier från ökande elpriser? Svaret är att landet blir fattigare. En billigare lösning är att bejaka frihandel och kompensera elintensiva industrier.
Den svenska elintensiva industrin har byggt landets välstånd, och svenska hushåll har kunnat åtnjuta låga elpriser. Bakom finns Sveriges goda förutsättningar för fossilfri elproduktion från främst vattenkraft, kärnkraft och en växande andel vindkraft, som sammantaget har gett och ger svensk industri god konkurrenskraft.
I takt med att elmarknaden blivit alltmer integrerad i EU har exporten av el från Sverige ökat, vilket pressar upp elpriserna. Det har lett till en diskussion, och även politiska förslag, om att Sverige borde begränsa elexporten – att ”klippa kablarna”. Argumentet bakom är att skydda landets hushåll och elintensiva industrier från höga priser.
Men vad skulle det leda till? Det analyserar studien ”Soaring Electricity Prices: Is Cutting the Cable a Good Idea?” Utgångspunkten är ett scenario med fri handel för el.
Detta jämförs med tre alternativa scenarier:
- Ett där Sverige ”klipper kablarna”, alltså att elexporten begränsas, så att svenska elpriser hålls nere.
- Ett där elexporten inte begränsas men där industriers produktion subventioneras.
- Ett där elexporten inte begränsas men där industriers sysselsättning subventioneras.
Analysen visar att en begränsning av exporten skulle ge ett kortsiktigt skydd för elintensiva industrier som massa, papper och stål.
Men det skulle leda till stora samhällsekonomiska förluster, främst på grund av att elproducenter går miste om vinster från elexport.
Om elexporten däremot inte begränsas utan frihandel tillåts skulle elproducenterna öka sina intäkter kraftigt tack vare de högre elpriserna. Samtidigt ger elpriserna högre kostnader i andra sektorer, vilket trycker ner både deras lönsamhet och antalet arbetstillfällen.
Studien visar därmed att de stigande elpriserna skulle innebära stora fördelningseffekter, där ägarna av elproduktion blir vinnare, medan ägare och anställda inom andra branscher blir förlorare. Vinsterna från elproduktionen stannar i Sverige, så länge elproducenternas ägare till största delen är svenska. Med utländska ägare minskar Sveriges samhällsekonomiska vinst.
För att hantera fördelningseffekterna kan staten kompensera elintensiva branscher med subventioner. Studien analyserar subventioner som antingen håller produktionen eller sysselsättningen på samma nivå som om elexporten begränsas.
En tydlig slutsats är att sådana riktade subventioner till elintensiva industrier skulle vara betydligt billigare än att strypa exporten. Det skulle i så fall möjliggöra för Sverige att både behålla vinsterna från elexporten och mildra effekterna för utsatta företag och anställda.
Fördelningsfrågan blir därmed avgörande. Att ”klippa kablarna” för att begränsa exporten kan av rättviseskäl vara ett legitimt motiv – men enligt studien är det ineffektivt.
Rekommendationen till politiska beslutsfattare är i stället:
- Tillåt fri handel med el för att maximera vinsterna från elexporten.
- Överväg åtgärder för att hantera de fördelningseffekter som uppstår.
- Rikta vid behov subventioner till utsatta branscher, det är ett mer effektivt stöd än att strypa exporten.
Om studien
Studien analyserar de ekonomiska konsekvenserna av stigande elpriser i Sverige, baserat på en jämviktsmodell för att analysera effekterna av olika politiska åtgärder. Analysen gäller åtgärder som exportrestriktioner av el och riktade subventioner till elintensiva sektorer.
Slutsatsen är att exportrestriktioner kan skydda inhemska industrier på kort sikt, men leder till betydande välfärdsförluster. Riktade subventioner till sysselsättning eller produktion kan däremot ge liknande skyddseffekter samtidigt som större delen av vinsterna från handel bevaras. Analysen belyser även fördelningseffekterna, vilket understryker vikten av att beslutsfattare beaktar möjliga rättviseaspekter.
Exempel på några av studiens begränsningar är att den utgår endast från ett typhushåll, dels att den inte närmare analyserar hur utländskt ägd elproduktion påverkar Sveriges välfärdsvinster. Utvecklingen av modellen sker i Mistra Electrifications pågående andra fas.
Författare till rapporten är Bengt Kriström, SLU & Christoph Böhringer, University of Oldenburg.
